Att behöva ta farväl.
I dag var jag på min gammelfarmors begravning. Efter hela 98 år brann hennes liv ut och hon tog sitt allra sista andetag. Stillsamt somnade hon in och hjärtslagen tystnade. I dag var det väldigt vackert i kyrkan, med tre efterlevande generationer på plats. Tänk vilka enorma erfarenheter som begravdes under massvis av blommor och en hög jord i dag! Berättelser som aldrig går att få tillbaka och som ingen någonsin kommer uppleva igen.
Även om jag inte var så nära min gammelfarmor grät jag på min plats i bänkraden, egentligen mest för att jag saknade farfar. Jag tror att vi människor har behov av att sörja och ta farväl ordentligt. När något är så slutgiltligt som döden är de behoven som allra störst. Att gå fram till kistan, lägga en ros, viska hej då och låta tårarna trilla ner för kinderna gör det lättare att förstå vad som hänt och att lämna det bakom sig känns som en given fortsättning. Med sig i bakhuvudet har man ändå alla fantastiska minnen som ingen kan ta ifrån en.
Jag vet att jag kommer sakna julkorten, födelesedagshälsningarna och de korta telefonsamtalen när jag tackar för senast och frågar om allt är bra. Något som alltid varit en naturlig och självklar del i mitt liv har tagits ifrån mig, och jag har alltid lika svårt att inse när någonting som jag tagit för givet förändras.
Vila i frid, gammelfarmor. Jag kommer aldrig glömma dig.
Även om jag inte var så nära min gammelfarmor grät jag på min plats i bänkraden, egentligen mest för att jag saknade farfar. Jag tror att vi människor har behov av att sörja och ta farväl ordentligt. När något är så slutgiltligt som döden är de behoven som allra störst. Att gå fram till kistan, lägga en ros, viska hej då och låta tårarna trilla ner för kinderna gör det lättare att förstå vad som hänt och att lämna det bakom sig känns som en given fortsättning. Med sig i bakhuvudet har man ändå alla fantastiska minnen som ingen kan ta ifrån en.
Jag vet att jag kommer sakna julkorten, födelesedagshälsningarna och de korta telefonsamtalen när jag tackar för senast och frågar om allt är bra. Något som alltid varit en naturlig och självklar del i mitt liv har tagits ifrån mig, och jag har alltid lika svårt att inse när någonting som jag tagit för givet förändras.
Vila i frid, gammelfarmor. Jag kommer aldrig glömma dig.
Kommentarer
Postat av: Sanna
Fint sagt :) Jag saknar med morfar massvis! De sista dagarna jag såg han vill jag bara radera för det var inte morfar! tror och hoppas att han har det mycket bättre där han är idag! Tyvärr kunde ja inte komma till G-farmórs begravning..:( kram på dej
Postat av: Frida
Jag kommer ihåg honom som han var för 10 år sedan, när man firade midsommar där, åkte skridskor på dammen eller hoppade runt bland jordgubbarna och åt tills fingrarna var knallröda. Han har egentligen inte varit sig själv riktigt sen dess. Jag tänker inte ens på honom som han var när han var sjuk och mådde dåligt. Som tur är har vi så många, fina minnen. :) Det var synd att ni inte var där. Kramar.
Trackback
