Att verkligen leva.
Då var vi där igen. Tidshetsen. Det har gått en hel månad av det nya året, och tiden flyger förbi medan jag funderar över om jag ska skriva -08 eller -09. Förstår du vilken kort tid vi egentligen lever? Carpe diem är så äckligt klyschigt och sliskigt, men tyvärr även oerhört sant. En enda liten sekund av en evighet är vad vi får kalla vårt liv. För vissa slutar det tragiskt nog mycket tidigare än planerat, för andra är de sista hundradelarna utdragna plågor.
Med tanke på hur många miljoner år vårt jordklot har funnits är vår futtiga sekund inte ens ett futtigt ögonblick. Faktum är att en miljon år är så länge att det är omöjligt att föreställa sig det (en annan hur ju svårt att minnas förra sommaren), precis som man inte kan se 60 ton grus eller tolv mil lakritssnöre framför sig.
Även om vi vet att medelåldern i Svea Rike är över 80 år och AMF har sparkapitalet i tryggt förvar finns det inga garantier. Vilken dag som helst kan man bli påkörd av en buss, hitta otäcka cancerceller i ryggmärgen eller bli träffad av blixten. Insikten om att idag kan vara sista dagen i livet är inte det minsta upplyftande, men kanske nödvändig för att vi ska göra det vi känner för just nu och sluta vänta på pensionspengar, bättre tider eller nästa finanskris.
Så hur tar du vara på din sekund, din matsked grus, din centimeter lakrits? Vilka val är meningsfulla, viktiga, karaktärsdanande eller bara helt onödiga? Vad gör du för att slippa ångra det du aldrig gjorde? Hur somnar du med gott samvete och för att dra till med ytterligare en klyscha: Hur väljer du att leva för att ta vara på att du bara lever en gång?
Hur sjutton gör jag?
Med tanke på hur många miljoner år vårt jordklot har funnits är vår futtiga sekund inte ens ett futtigt ögonblick. Faktum är att en miljon år är så länge att det är omöjligt att föreställa sig det (en annan hur ju svårt att minnas förra sommaren), precis som man inte kan se 60 ton grus eller tolv mil lakritssnöre framför sig.
Även om vi vet att medelåldern i Svea Rike är över 80 år och AMF har sparkapitalet i tryggt förvar finns det inga garantier. Vilken dag som helst kan man bli påkörd av en buss, hitta otäcka cancerceller i ryggmärgen eller bli träffad av blixten. Insikten om att idag kan vara sista dagen i livet är inte det minsta upplyftande, men kanske nödvändig för att vi ska göra det vi känner för just nu och sluta vänta på pensionspengar, bättre tider eller nästa finanskris.
Så hur tar du vara på din sekund, din matsked grus, din centimeter lakrits? Vilka val är meningsfulla, viktiga, karaktärsdanande eller bara helt onödiga? Vad gör du för att slippa ångra det du aldrig gjorde? Hur somnar du med gott samvete och för att dra till med ytterligare en klyscha: Hur väljer du att leva för att ta vara på att du bara lever en gång?
Hur sjutton gör jag?
Kommentarer
Trackback
