Tack och adjö.
Nu är det nästan en vecka sedan jag kom hem från BSM (Basic Shift Management) i Stockholm och jag tror att jag har lyckats smälta intrycket så pass att jag kan knåpa ihop en liten sammanfattning. Innan jag ens har börjat skriva vet jag att det här kommer bli ungefär som förra inlägget - ett skrivet tack för en fantastisk vecka och underbart sällskap.
Hela kursen har spenderats i sällskap med människor jag aldrig träffat tidigare. Hur ofta hamnar man i vanliga fall i den situationen? Sammanhållningen i en sådan grupp människor blir oväntat stark och man upptäcker omedelbart att man har massor gemensamt, trots att man vet att man egentligen inte har det. Intressen eller upplevelser spelar ingen roll, det faktum att alla är ensamma och har liknande arbeten räcker.
Jag gillar att vara tillbaka i vardagen, och jag saknar att vara på kurs. Jag kommer inte glömma bort hur det är att tvingas komma så nära några som man aldrig hade träffat annars och ändå lyckas ha så roligt att man skriker av skratt och bara vill gråta när allt är över.
Tack BSM:are. Ni är världs.
Hela kursen har spenderats i sällskap med människor jag aldrig träffat tidigare. Hur ofta hamnar man i vanliga fall i den situationen? Sammanhållningen i en sådan grupp människor blir oväntat stark och man upptäcker omedelbart att man har massor gemensamt, trots att man vet att man egentligen inte har det. Intressen eller upplevelser spelar ingen roll, det faktum att alla är ensamma och har liknande arbeten räcker.
Jag gillar att vara tillbaka i vardagen, och jag saknar att vara på kurs. Jag kommer inte glömma bort hur det är att tvingas komma så nära några som man aldrig hade träffat annars och ändå lyckas ha så roligt att man skriker av skratt och bara vill gråta när allt är över.
Tack BSM:are. Ni är världs.
Kommentarer
Trackback
