Sommarlängtan.
Då var det september och rentav nästan oktober igen. Röda löv, regn och snålblåst. Vad hände med sommaren? Vems idé var det att stjäla solen och lämna tillbaka regnmolnen?
Jag är inte redo för höst. Jag orkar inte med kala, kalla grenar, för tidig snö redan innan november hunnit börja och grå, sega dagar med regnrusk och huttrande när man inser att höstjackan blivit för kall och det är dags att leta fram något mer fodrat.
Sommaren känns aldrig som en fjärdedel av ett år, åtminstone inte när hösten verkar så oändligt mycket längre. Som tur har september bjudit på nästan två veckor av i-stort-sett-sommarväder och därmed gjort övergången lite smidigare, sommaren lite längre och dessutom schasat bort höstmörkret lite till.
Jag gillar mössa, vantar och varm choklad, men inte förrän minnena av sommaren har bleknat lite, när juli känns som förra året och juni som ett helt sekel sen. Är det för mycket begärt att vi bara väntar lite, skruvar tillbaka årstidsklockan och hinner kisa mot solen en sista gång innan höstmörkret tar överhanden?
