Tidsperspektiv.
Tiden går ganska långsamt i Lund. Det känns som att jag har bott här i bra mycket mer än knappt två veckor. Som vanligt spelar inte jag och tiden i samma division, men för en gångs skull är det jag som har övertaget. Paniken över hur dagarna går har lagt sig, veckorna känns längre än vanligt och en timme känns som två.
Jag tror att allt det här beror på flytten, plugget och allt det nya. Jag har påbörjat en ny fas i livet och kör inte längre i samma gamla hjulspår. Vi får väl se hur det känns efter tre år i skolan, när det är det här som är vardagen.
Jag vet att det är mycket prat om hur mycket jag saknar hemma, men jag gör verkligen det. Jag saknar jobbet och jobbarkompisarna, de vanliga vännerna och hästarna, päronen och bror och allt det andra som hör till livet i Näsum. Som tur är går tågen ofta, och elva mil är ingenting.
Jag tror att allt det här beror på flytten, plugget och allt det nya. Jag har påbörjat en ny fas i livet och kör inte längre i samma gamla hjulspår. Vi får väl se hur det känns efter tre år i skolan, när det är det här som är vardagen.
Jag vet att det är mycket prat om hur mycket jag saknar hemma, men jag gör verkligen det. Jag saknar jobbet och jobbarkompisarna, de vanliga vännerna och hästarna, päronen och bror och allt det andra som hör till livet i Näsum. Som tur är går tågen ofta, och elva mil är ingenting.
Kommentarer
Trackback
