Mitt liv som Frida

Lund smälter. Snön är på väg bort, fåglarna på väg hit och solen har hittat hem från sin på tok för långa vinterstrejk. Alla genvägar man hittade i vintras har förvandlats till en dyblöt sörja som sväljer ens fötter innan man ens har hunnit förstå att frosten har släppt taget om marken.

Det är vår. Denna underbara, efterlängtade årstid som man inte vet att man har saknat förrän man upplever den på nytt. Kvällarna är så obeskrivligt ljusa. Luften är fortfarande iskall, men det finns hopp om värme så länge man befinner sig i solskenet. Jag vill bara göra en klassisk Ronja och skrika in allting. Vårglädjen får liksom inte plats i kroppen.

Snart kommer snödropparna att börja titta fram i fjolårets grönbruna gräs. När det händer kommer jag explodera av vårglädje, ljuslycka och sommarlängtan. Jag kan knappt bärga mig.