Sommarlängtan.
Då var det september och rentav nästan oktober igen. Röda löv, regn och snålblåst. Vad hände med sommaren? Vems idé var det att stjäla solen och lämna tillbaka regnmolnen?
Jag är inte redo för höst. Jag orkar inte med kala, kalla grenar, för tidig snö redan innan november hunnit börja och grå, sega dagar med regnrusk och huttrande när man inser att höstjackan blivit för kall och det är dags att leta fram något mer fodrat.
Sommaren känns aldrig som en fjärdedel av ett år, åtminstone inte när hösten verkar så oändligt mycket längre. Som tur har september bjudit på nästan två veckor av i-stort-sett-sommarväder och därmed gjort övergången lite smidigare, sommaren lite längre och dessutom schasat bort höstmörkret lite till.
Jag gillar mössa, vantar och varm choklad, men inte förrän minnena av sommaren har bleknat lite, när juli känns som förra året och juni som ett helt sekel sen. Är det för mycket begärt att vi bara väntar lite, skruvar tillbaka årstidsklockan och hinner kisa mot solen en sista gång innan höstmörkret tar överhanden?
På allvar.
Efter två indroduktionsveckor med mer fest än plugg och mindre allvar än lek är det tydligen dags att börja skolan på riktigt. Naturligtvis förstod vi allihop att de två första glassiga veckorna inte skulle vara för evigt. Det var ju trots allt bara 14 dagar. I dag var det alltså dags. Med den smygstartande titeln 'Introduktion till pedagogik', som dagens föreläsning så fint hette, körde vi igång med just pedagogik. Det är tamigtusan det flummigaste jag någonsin försökt läsa. I Lennart Svenssons underbara (nåja) bok med samma namn som dagens föreläsning försöker han ge en definition av vad pedagogik är.
'Pedagogik har sin grund i människors erfarenheter av pedagogik'. Så står det. Inte fan vill jag att det ska stå pedagogik efter ordet pedagogik om jag slår upp det i en ordbok.
Kan vi göra som vi sa i dag på föreläsningen och flytta pedagogikhemtentan till förra veckan?
Snälla.
'Pedagogik har sin grund i människors erfarenheter av pedagogik'. Så står det. Inte fan vill jag att det ska stå pedagogik efter ordet pedagogik om jag slår upp det i en ordbok.
Kan vi göra som vi sa i dag på föreläsningen och flytta pedagogikhemtentan till förra veckan?
Snälla.
Tidsperspektiv.
Tiden går ganska långsamt i Lund. Det känns som att jag har bott här i bra mycket mer än knappt två veckor. Som vanligt spelar inte jag och tiden i samma division, men för en gångs skull är det jag som har övertaget. Paniken över hur dagarna går har lagt sig, veckorna känns längre än vanligt och en timme känns som två.
Jag tror att allt det här beror på flytten, plugget och allt det nya. Jag har påbörjat en ny fas i livet och kör inte längre i samma gamla hjulspår. Vi får väl se hur det känns efter tre år i skolan, när det är det här som är vardagen.
Jag vet att det är mycket prat om hur mycket jag saknar hemma, men jag gör verkligen det. Jag saknar jobbet och jobbarkompisarna, de vanliga vännerna och hästarna, päronen och bror och allt det andra som hör till livet i Näsum. Som tur är går tågen ofta, och elva mil är ingenting.
Jag tror att allt det här beror på flytten, plugget och allt det nya. Jag har påbörjat en ny fas i livet och kör inte längre i samma gamla hjulspår. Vi får väl se hur det känns efter tre år i skolan, när det är det här som är vardagen.
Jag vet att det är mycket prat om hur mycket jag saknar hemma, men jag gör verkligen det. Jag saknar jobbet och jobbarkompisarna, de vanliga vännerna och hästarna, päronen och bror och allt det andra som hör till livet i Näsum. Som tur är går tågen ofta, och elva mil är ingenting.
Lärorik första vecka... tror jag.
Då har en vecka i Lundelilund gått och jag antar att en sammanfattning är på sin plats. Jag tror tamigtusan att jag har en av världens bästa klasser. Alla är kalastrevliga och vi skiner som små solar på föreläsningarna som är intressantare än någonsin. Ungefär.
Med skämt och ironi åsidosatt trivs jag väldigt bra. I dag har jag lärt mig två oändligt viktiga saker:
1. Sociologer gillar tröjor.
2. Det finns kärlek vid första ögonkastet, men det beror inte på ögonen, utan på personens bakgrund.
Visst är det tydligt att Lund är Sveriges hjärna? Vårt framtidshopp och framför allt en plats där vettiga åsikter slåss med kunskapshungriga elever?
Glöm inte att höra av er, ni där hemma. Jag saknar er.
Med skämt och ironi åsidosatt trivs jag väldigt bra. I dag har jag lärt mig två oändligt viktiga saker:
1. Sociologer gillar tröjor.
2. Det finns kärlek vid första ögonkastet, men det beror inte på ögonen, utan på personens bakgrund.
Visst är det tydligt att Lund är Sveriges hjärna? Vårt framtidshopp och framför allt en plats där vettiga åsikter slåss med kunskapshungriga elever?
Glöm inte att höra av er, ni där hemma. Jag saknar er.
Livet rusar ...
Livet rusar värre än X2000 här i Lund! I dag var stora fixardagen med anmälan till nation och kår, medlemskap i Gerdahallen så att träningen kan komma igång igen, lånekort på bibblan och utskrivning av antagningsbevis. Det jag framför allt behöver nu är en inbyggd kompass, lokalsinne och att någon drar i handbromsen. Återigen hinner jag inte med i svängarna, tåget kränger och byter spår - jag klamrar mig fast i säkerhetsbältet som inte riktigt går att knäppa.
Jag saknar hemma, och tycker att Lund är spännande. Det kändes nästan lite vemodigt att komma hem igår. Trots att jag vet att det alltid kommer vara mitt hem kändes det främmande. Antagligen för att jag vet att jag är på väg därifrån.
Jag längtar tills allt känns som vanligt igen.
Jag saknar hemma, och tycker att Lund är spännande. Det kändes nästan lite vemodigt att komma hem igår. Trots att jag vet att det alltid kommer vara mitt hem kändes det främmande. Antagligen för att jag vet att jag är på väg därifrån.
Jag längtar tills allt känns som vanligt igen.
Ny destination.
Då har allvaret börjat. I dag startade skolan och allt som har med det att göra. Som tur är har vi ingen direkt seriös första vecka - brännboll imorgon, en föreläsning i pedagogik på torsdag och sen en kväll på kåren och en sittning fredag och lördag. Det känns bra, gör det.
Jag har dessutom hittat någonstans att bo. Efter många om och men, och några om till, har jag äntligen någonstans att sova och bo. Målet är så klart en egen lägenhet, men jag trivs som inneboende. Som bekant är jag lagom sällskapssjuk och hade kanske känt mig lite ensam såhär i början när allt är nytt.
Det var faktiskt sorgligt att flytta hemifrån. Jag har inte tänkt på det på det sättet innan, men det känns som vanligt som att allt händer lite för fort. Flytt, sluta jobba, börja plugga, bort från vännerna, hästarna, träningen och alla rutiner som sitter i ryggraden. Jag känner ändå på mig att det här kommer bli bra, det tar lite tid bara.
God natt, vi hörs. Och så måste ni så klart komma och hälsa på mig.
Jag har dessutom hittat någonstans att bo. Efter många om och men, och några om till, har jag äntligen någonstans att sova och bo. Målet är så klart en egen lägenhet, men jag trivs som inneboende. Som bekant är jag lagom sällskapssjuk och hade kanske känt mig lite ensam såhär i början när allt är nytt.
Det var faktiskt sorgligt att flytta hemifrån. Jag har inte tänkt på det på det sättet innan, men det känns som vanligt som att allt händer lite för fort. Flytt, sluta jobba, börja plugga, bort från vännerna, hästarna, träningen och alla rutiner som sitter i ryggraden. Jag känner ändå på mig att det här kommer bli bra, det tar lite tid bara.
God natt, vi hörs. Och så måste ni så klart komma och hälsa på mig.
