Tjugojävlatre.
Jag har aldrig haft åldersnoja. Det har alltid känts kul att fylla år, med presenter, tårtljus och extra uppmärksamhet. Jag har aldrig varit gammal... förrän nu.
Om en vecka är jag ett år äldre, och det känns gammalt. Jag var så nöjd med att vara 21. Det kändes lagom, alldeles precis lagom. Till och med så lagomt att jag fortfarande svarar 21 när någon frågar hur gammal jag är.
Herregud. Tjugotre. Det är två år för mycket.
Om en vecka är jag ett år äldre, och det känns gammalt. Jag var så nöjd med att vara 21. Det kändes lagom, alldeles precis lagom. Till och med så lagomt att jag fortfarande svarar 21 när någon frågar hur gammal jag är.
Herregud. Tjugotre. Det är två år för mycket.
Måndagstårar.
Det har gått några dagar nu. Jag har inte skrivit om det, knappt pratat om det. Om det finns i text, eller man berättar det för någon innebär det att det är sant. Jag önskar att det var en lögn, en dröm eller vad som helst utom en sanning, men tyvärr verkar det inte vara på något annat sätt än det jag fruktade mest.
Vår granne har dött. Ytterligare ett offer för den där förbannade cancern och bara 74 år gammal. Det känns helt jäkla overkligt. När jag var liten var jag där och klappade kossor, matade kalvar och tittade på får. Det känns inte alls länge sen. Då var Lasse pigg och glad, precis som jag alltid kommer att minnas honom.
Visst är det en alldeles konstig känsla när någonting som alltid har funnits förändras? Jag tycker inte om den. Inte det minsta.
Vår granne har dött. Ytterligare ett offer för den där förbannade cancern och bara 74 år gammal. Det känns helt jäkla overkligt. När jag var liten var jag där och klappade kossor, matade kalvar och tittade på får. Det känns inte alls länge sen. Då var Lasse pigg och glad, precis som jag alltid kommer att minnas honom.
Visst är det en alldeles konstig känsla när någonting som alltid har funnits förändras? Jag tycker inte om den. Inte det minsta.
Höst i maj?
Jag förstår inte vad som har hänt. Haparanda hade 30 grader varmt i går. I Lund hade vi 10 grader och ett underbart hällregn. Allt här är bara grått. Lusten att göra något är borta. Träningsmotivationen har flugit ut ur fönstret och engagemanget i grupparbetet är mindre än noll.
Jag vet inte riktigt hur jag ska reda ut det här, men jag är helt övertygad om att något måste hända. Jag orkar nämligen inte med en vår som känns som november.
Jag vet inte riktigt hur jag ska reda ut det här, men jag är helt övertygad om att något måste hända. Jag orkar nämligen inte med en vår som känns som november.
Ett djupt, mentalt andetag.
Äntligen har vi fått lite välförtjänt vila. För första gången sen september kunde vi inte plugga överhuvudtaget. Det fanns inget kvar. En sista, avslutande tenta om statistik, vetenskaplig metod och vetenskapsteori, en valborg som varade i 17 timmar, men kändes som två och en tågresa senare kändes det som om det saknades någonting.
Det som var borta var kurslitteraturen, miniräknaren och instuderingsfrågorna. Plötsligt insåg jag hur det är att faktiskt vara ledig. Riktigt ledig. Inget som ska påbörjas, inget som snart ska avslutas.
Det är förbannat skönt. Nu är det andra andningen, grupparbete och slutspurt som gäller. Efter det är det sommar. Sommarsommarsommar. Kan det bli bättre?
Det som var borta var kurslitteraturen, miniräknaren och instuderingsfrågorna. Plötsligt insåg jag hur det är att faktiskt vara ledig. Riktigt ledig. Inget som ska påbörjas, inget som snart ska avslutas.
Det är förbannat skönt. Nu är det andra andningen, grupparbete och slutspurt som gäller. Efter det är det sommar. Sommarsommarsommar. Kan det bli bättre?
