Borta bra, hemma bäst.
Jag tror att min hemlängtan kommer hinna gå över den här veckan. Jag hoppas i alla fall det. Jag står inte ut med den där saknaden som alltid skaver i hjärtat. För den här gången är jag snart botad.
En önskedröm.
Just nu vill jag bara åka hem. Jag vill klappa om Melvin, vår lilla kissekatt som har brutit benet, och borra ner ansiktet i varm hästvinterpäls och bara glömma bort att jag lämnade allt det där bakom mig för ett halvår sedan.
Jag vill att allt ska vara som vanligt, och just i dag är det inte Lund som känns vanligt. Jag vill inte läsa en enda sida kurslitteratur mer någonsin och jag vill att AXA slutar lägga dadlar i müslin.
Är det för mycket begärt?
Djupdykning i 888 sidor text.
Jullovet är officiellt över, tentapluggandet får fingrarna att glöda.
På min första dag tillbaka i Lund ville jag bara hem, jag ville hem till hästarna, till vännerna och till jobbet. Jag orkade inte instuderingsfrågor och Passer & Smith, jag ville inte ta tag i att lära mig allt jag måste kunna och jag ville ha mitt gamla liv tillbaka.
Det har vänt. Ordentligt.
Jag vet inte vad som for i mig, jag vet ju hur bra jag trivs i Lund och hur mycket jag saknade det när jag var hemma.
Jag antar att det är det värsta i mitt liv, om man ens kan klaga. Jag har två ställen jag trivs alldeles för bra på, och det leder till att jag ständigt saknar något.
Jag ska verkligen bita tag i boken och se till att min hippocampus bildar ordentligt isittande minnen Om jag så ska använda handbollsklister för att få kunskapen att sätta sig ska jag klara den här tentan. Så det så.
Önskar mig lycka till, nu dyker jag in i psykologins fullspäckade värld igen.
365 dagar senare.
Det har inte enbart varit ett roligt år, trots att det har varit ett fantastiskt underbart år. Det som har fått mig att gråta mest, och som jag fortfarande gör mig ledsen emellanåt, är gammelfarmor som försvann alldeles i början av året, ponnyn som jag red till, men som nu försummas igen och jobbet som lämnades kvar hemma när flyttlasset styrdes mot Lund.
Jag kan inte förstå att jag har bott i Lund en hel termin, samtidigt som det känns helt otroligt att jag bara har känt de fantastiska människorna i fyra månader. Jag trivs så oändligt bra med båda mina hem - hemmahemma och hemma i Lund. Jag kommer fortsätta såhär nästa år också.
Sen var det det där med nyårslöften. Kommer ni ihåg för ungefär exakt ett år sedan? Då lovade jag att jag skulle börja blogga, och det har jag minsann gjort också. Kanske inte så aktivt som jag kunde ha gjort, men ändå. I år är det som vanligt. Inga nyårslöften, förutom att jag lovar att göra 2010 till ett lika fantastiskt år som 2009. Jag vill inte säga minst lika fantastiskt. Jag är nämligen väldigt tveksam till att det kan bli bättre än så här.
Gott nytt år, och god fortsättning.