I sandaler av plast.
Ännu en gång har jag varit på äventyr. Förra veckan spenderades i sällskap med Ludde (a.k.a. Jenna) på Sicilien. Vi hade den galnaste och mest fantastiska semestern vi hade kunnat föreställa oss. Hela ön är så fruktansvärt vacker att bergen i bakgrunden ser ut som en kuliss. Faktum är att vi kände oss som fiskar i ett akvarie emellanåt, med det otroligt klarblå vattnet och den vita sanden.
Inte nog med att vi upplevde Medelhavet ur grodperspektiv från solstolarna, vi var även hela 3000 meter över havet och traskade runt på vulkanen Etna. Med sina kratrer och snön som fortfarande låg kvar trots stekande sol var det en av de mest fascinerande platser jag någonsin besökt.
Trots att jag fullkomligt älskar att resa utomlands en vecka, till sol, bad och värme, inga bekymmer och mañana mañana tycker jag nästan att det är ännu bättre att komma hem igen. Jag inser hur mycket jag uppskattar min vardag och mitt liv hemma.
För att vara äckligt klyschig: borta bra, men hemma bäst.
Att vara tillbaka.
Frågan är nu: Vad gör företagen med oss egentligen? Får de oss att sjunka så lågt att vi inte ens kan filura ut en så pass enkel sak själva? Måste precis allting ha medpackade IKEA-lösningar för att vi ska kunna och våga använda dem?
Äntligen är man tillbaka i den vanliga världen och kan bekymra sig om I-landsproblem igen på riktigt. I morgon ska jag prova öppna paketet på motsatt sida, eller eventuellt i botten. Önska mig lycka till.
Med smuts under naglarna.
För att lyckas göra omvandlingen från festivalsvin till människa krävs en vilja av järn, karaktär och en stor portion sunt förnuft.
Grundläggande ingredienser i återhämtningsreceptet:
- Fibrer. Jag åt ett knäckebröd i går och hela innanmätet dansade av lycka.
- Frukt. Vitaminer smakar alldeles friskt och hälsosamt. Jag hade glömt hur spännande det är.
- Sömn. Tält och sovsäck kan slänga sig i väggen, människan är byggd för att sova i en mjuk säng.
- Motion. Jag har redan lyckats rida vilse i skogen i dag. Hur pass återhämtad jag är återstår att se på boxningen ikväll.
- Ingen alkohol. Mina fingrar darrar lite, men jag tror att jag kan klara det.
- Dusch. Jag trodde att jag hade blivit solbränd, men nu är jag vit som en liten skolkrita igen.
Tack alla sjuka jävlar för en helt underbart fantastisk vecka på Hultsfred. Nästa år gör vi det igen, och vi kommer göra det lika bra igen. Var inte rädda, det här året är snart över.
Nästa hållplats: Hultsfred.
Nu är det verkligen semester på riktigt, och precis som vanligt har jag mer att göra än jag egentligen har tid till. Första stoppet blir Hultan med alla gamla festivalfirare. Naturligtvis kommer det en sammanfattning och lite bilder längre fram. Sköt om er!
Med förståndet på vift.
Jag vet att jag är en dålig idiot. Jag har blivit så extremt inaktiv med bloggandet att man nästan misstänker antingen strejk eller bara vanlig semester. Egentligen börjar min evighets långa sommarvila inte förrän på måndag, men hjärnan har redan tagit sitt pick och pack och placerat sig på varmare kontinenter.
Jag ber om ursäkt, och hoppas på en bättring. Antagligen kommer jag spendera ännu mindre tid på tangentbordet under semestern, men ni får ha lite tålamod. Rätt vad det är är jag back och track igen.
För övrigt hade jag helt underbart, galet roligt i Göteborg på låtsas-semester nu häromdagarna. Jag tror att jag bröt varenda trafikregel som finns. Ingen dog.
Ajöss!
