I sandaler av plast.
Ännu en gång har jag varit på äventyr. Förra veckan spenderades i sällskap med Ludde (a.k.a. Jenna) på Sicilien. Vi hade den galnaste och mest fantastiska semestern vi hade kunnat föreställa oss. Hela ön är så fruktansvärt vacker att bergen i bakgrunden ser ut som en kuliss. Faktum är att vi kände oss som fiskar i ett akvarie emellanåt, med det otroligt klarblå vattnet och den vita sanden.
Inte nog med att vi upplevde Medelhavet ur grodperspektiv från solstolarna, vi var även hela 3000 meter över havet och traskade runt på vulkanen Etna. Med sina kratrer och snön som fortfarande låg kvar trots stekande sol var det en av de mest fascinerande platser jag någonsin besökt.
Trots att jag fullkomligt älskar att resa utomlands en vecka, till sol, bad och värme, inga bekymmer och mañana mañana tycker jag nästan att det är ännu bättre att komma hem igen. Jag inser hur mycket jag uppskattar min vardag och mitt liv hemma.
För att vara äckligt klyschig: borta bra, men hemma bäst.
