Omkringmänniskor.
Det här inlägget är ett stort tack till alla mina medmänniskor. Den vänliga, äldre mannen som höll upp dörren på biblioteket, den stressade tvåbarnsmamman som ändå lät mig gå före i ICA-kön, den klämkäcka byggnadsarbetaren som visslade uppskattande på en helt vanlig, allmänt grå måndag.
Det här är ett stort tack till dig. Du som lät mig skriva av anteckningarna på kemiprovet i åttan, du som ler mot mig utan någon egentlig anledning, du som frågar hur det är och bryr dig om svaret, du som kramar om mig trots att det bara är andra gången vi träffas och du som anstränger dig för att skämta när du inte alls behöver.
Faktum är att det här även är ett tack till dig som muttrar surt över både strålande solsken och julgranskulestora regndroppar, tycker att allt tar för lång tid och att allt var bättre förr. Utan dig hade jag inte uppskattat de andra spontana guldkornen lika mycket.
När såg du senast någon du egentligen knappt känner i ögonen och tackade uppriktigt för hans/hennes blotta existens? För ganska länge sedan, inte sant?
Det här är ett stort tack till dig. Du som lät mig skriva av anteckningarna på kemiprovet i åttan, du som ler mot mig utan någon egentlig anledning, du som frågar hur det är och bryr dig om svaret, du som kramar om mig trots att det bara är andra gången vi träffas och du som anstränger dig för att skämta när du inte alls behöver.
Faktum är att det här även är ett tack till dig som muttrar surt över både strålande solsken och julgranskulestora regndroppar, tycker att allt tar för lång tid och att allt var bättre förr. Utan dig hade jag inte uppskattat de andra spontana guldkornen lika mycket.
När såg du senast någon du egentligen knappt känner i ögonen och tackade uppriktigt för hans/hennes blotta existens? För ganska länge sedan, inte sant?
Kommentarer
Postat av: Jennifer
Svar: Oj vet nästan inte vad jag ska säga.
Tack så jättemycket för omtanken. Det värmer något otroligt.
Trackback
