Keeping up.
För på tok lång tid sen förklarade jag hur tiden nästan stod stilla nu när jag ska ta ett stort steg framåt i livet, men klockan verkar gå mycket fortare än min hjärna hinner uppfatta. Jag känner inte paniken över att tiden går för fort medan jag sackar efter, men jag inser plötsligt att det har gått bra många fler dagar än jag trodde sen jag bloggade sist, exempelvis.
Jag vet inte riktigt hur jag känner just nu, rent tidsmässigt. Faktum är att en del hets har lagt sig, jag har kommit ifatt och sladdar inte längre långt bak i kalendern och undrar när sommaren tog slut. Istället njuter jag av de sista solstrålarna, i bikini på gräsmattan, pustar ut över att vara ledig en vecka innan skolan börjar och försöker komma över det faktum att jag inte kommer jobba på ett bra tag. Där är en sak till jag inte vet riktigt hur jag ska hantera. Jag blir så ledsen varje gång jag tänker på det.
Tillsvidare är det i alla fall helg, och även om en stor del av den spenderas på jobbet, i full fart med att säga hej då till alla och garantera att jag kommer komma tillbaka är det sjukt skönt. I morgon blir det 25-årsfest och galej. Plötsligt känns allt som vanligt igen. Jag gillar vanligt.
