Sorgblandad glädje.

Jag kan inte förstå att det redan har gått en hel termin. Jag har bott i Lund i hela fyra månader och tiden har bara svischat förbi. Vilken fantastisk höst det har varit och vilken underbart rolig klass jag har hamnat i. Nu har Lund så gott som tömts på folk och imorgon är det även dags för mig att åka hem och fira jul med alla de där jag saknar så mycket i vanliga fall. Jag kan knappt bärga mig.

Den här julen är det dessvärre någon som saknas. Andra julen utan farfar och återigen blir det så obehagligt påtagligt att någon man alltid haft där faktiskt är borta. Jag tror inte att den sortens saknad någonsin helt försvinner. Som tur är lär man sig efterhand att leva med den.

Det har för övrigt snöat. Massor. I Lund är det minst 20 cm gnistrande vitt och hemma är det ännu mer. Det är så fantastiskt underbart att jag inte kan förstå att det är sant. Jag kan inte ens minnas sist det var såhär mycket snö på julen. Det här året fick vädergudarna min beställning i tid.

Jag känner på mig att det blir en bra vinter, och om den är hälften så fantastisk som hösten har varit är jag mer än nöjd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0