Mitt liv som Frida

Min början till förkylning har inte gett upp och insett att jag inte förtjänar det här, utan istället valt att bli lite värre. Eländes elände. Nu är jag inte bara förkyld med hosta som ovälkommet bihang. Jag har dessutom skaffat mig lock för öronen och blivit lagom seg i kolan. Jag vet visserligen inte om det där sista har något med den ihållande sömnbristen att göra.

Jag har även upptäckt att jag har gått ungefär 15 år tillbaka i utvecklingen vad gäller läsförståelse. Jag förstår inte sammanhang när jag läser, kan inte tyda komplicerade ord och måste läsa om samma sidor flera gånger för att förstå vad jag precis läste. I vanliga fall är jag allt annat än dyslektiker. Mitt minne har blivit sämre än vanligt. Jag glömmer bort vad jag var på väg att göra, vad jag har gjort, vilken låt jag precis lyssnade på och var jag lägger viktiga saker som bilnycklar, jobbkläder och förståndet.

Just nu är jag så trött på allt att jag bara vill krypa ihop i fosterställning, gråta och vänta tills det går över. Dessvärre verkar det inte vara så lätt att bli av med det här. Jäkla förkylning. Och helvetes jävla sömnproblem, för att tala klarspråk.

I need some sleep
I'd tried counting sheep
But there's one I always miss