Mitt liv som Frida

Jag har tidigare klagat på folks beteende på uteställen och undrat vad exakt det är som försvinner från dem när alkoholen går in. Efter utgången i går kvarstår samma frågor, inte ett enda frågetecken har rätats ut, men det har däremot uppkommit några nya som mer rör mig och min innersta krets.

Vi lade märke till en av alkoholens baksidor i spiknyktert tillstånd, på väg till förfesten, när vi insåg att vi inte kunde minnas vilket hyreshus förfesthållaren bor i. Jag trodde att det var nummer 16, Jossan chansade på 12. Det var 8B. Ännu mer anmärkningsvärt var att när vi väl var på väg upp (jag gick sist och hade inget med missförståndet att göra) ringde Anna på en dörr i trapphuset, och ropade plötsligt 'nej fan, vi är inte högst upp, det är en trappa till!'. På dörren till lägenheten där hon ringde stod det Rune. Jag känner ingen Rune.

Vi borde ha misstänkt att vår förvirrning inte skulle bli mindre när alkolholen också började göra sitt till. Efter några hysteriskt skrattframkallande diskussioner om skiboard, ljus och gynekologer bar det iväg till stan, och Anna bad mig ta upp hennes leg som låg i min väska. Hon fick sitt Visakort och min förklaring till det hela var att det stod hennes namn på det också. Kortslutning.

Förutom det klarade vi oss ganska bra och hade helt galet roligt ute. Vi slapp undan kravaller och såg helt enkelt till att ha en riktig toppenkväll (fast vi undrar fortfarande vad det är för fel på killar som absolut inte kan förstå pikar). Tack tjejer, hoppas helt klart på en repris om inte allför många helger.

Och förresten. En brud tog mig på brösten. Ett fenomen jag absolut inte kan förklara.
So long, så länge!