Mitt liv som Frida

I dag kom jag på varför jag fullkomligt älskar våren, även om sommaren är min favoritårstid egentligen. Jag var ute och red en sväng i skogen på vilddjuret i eftermiddags och allt var så fantastiskt vackert. Solen sken från en klarblå himmel och det var alldeles vindstilla med luft som fylldes av fågelkvitter. Snön har fortfarande inte smält bort helt utan ligger kvar och gnistrar i solskenet. Hästen frustar och är lika glad som jag att det inte är lika isande kallt längre. Ett tag ville jag göra precis som Ronja Rövardotter och skrika in våren, men jag lade band på mig själv. Man vet aldrig vem som lurar bakom nästa kurva.

Det har sammanfattningsvis varit en helt perfekt vårdag. En ännu större längtan efter sommar har väckts i mig, och jag ser ljuset i vintertunneln. Dessvärre hann jag inte njuta så mycket av dagen som jag egentligen ville. Det redan omnämnda djuret valde nämligen att lämna uppförandet på gårdsplanen och istället bete sig som en komplett galning. Tydligen är det inte bara jag som fått vårkänslor injicerade i på tok för hög dos.