Framtidsplaner.
Jag har från och med februari 2009 börjat pensionsspara och därmed fått ihop ett par extra vuxenpoäng. Jag är egentligen väldigt dåligt insatt i vad olika sorters pensioner, fonder och sparande innebär, men jag bestämde mig ändå för att ge mig in i vuxenvärlden. På AMFs hemsida får man faktiskt veta i princip allt man behöver, eller åtminstone tillräckligt mycket för att kunna få igång ett sparande.
En liten parentes är att man, om man vill, kan välja ett så kallat återbetalningsskydd. Det innebär lite kortfattat att om man skulle trilla av pinnen innan man fyller 65 och inte hinner använda sina sparade pengar går de i arv till eventuella barn, man eller en åldrande pudel. Men nej tack, AMF, jag har verkligen inte tänkt skutta ner i jorden före den ringa åldern av 65. När jag blir gammal ska jag banne mig leva loppan. När man väl har nått den där framtiden som man så länge planerat och investerat i kan livet börja på riktigt.
Just nu lägger kvällstidningarna rättså stort fokus på Sveriges gamla, bortglömda pensionärer. De där som dör ensamma i någon källare och hinner få ögonen uppätna av råttor innan de hittas. Jag avböjer nog det också. Om jag mot alla odds skulle vara alldeles ensam när jag blir gammal och grå tänker jag ha så mycket pengar att jag kan köpa sällskap. Eller åtminstone tillräckligt mycket för att kunna betala vaktmästaren för att titta inom och säga hej varje dag. På så sätt hoppas jag att jag kan undvika den värsta förruttnelsen och dessutom lämna ett hyfsat snyggt lik till eftervärlden.
Medan mina sparpengar växer sig allt större tänker jag ägna mig åt annat än att planera den där framtiden som känns så himla långt borta. Jag är ju trots allt inte fullvuxen ännu.
En liten parentes är att man, om man vill, kan välja ett så kallat återbetalningsskydd. Det innebär lite kortfattat att om man skulle trilla av pinnen innan man fyller 65 och inte hinner använda sina sparade pengar går de i arv till eventuella barn, man eller en åldrande pudel. Men nej tack, AMF, jag har verkligen inte tänkt skutta ner i jorden före den ringa åldern av 65. När jag blir gammal ska jag banne mig leva loppan. När man väl har nått den där framtiden som man så länge planerat och investerat i kan livet börja på riktigt.
Just nu lägger kvällstidningarna rättså stort fokus på Sveriges gamla, bortglömda pensionärer. De där som dör ensamma i någon källare och hinner få ögonen uppätna av råttor innan de hittas. Jag avböjer nog det också. Om jag mot alla odds skulle vara alldeles ensam när jag blir gammal och grå tänker jag ha så mycket pengar att jag kan köpa sällskap. Eller åtminstone tillräckligt mycket för att kunna betala vaktmästaren för att titta inom och säga hej varje dag. På så sätt hoppas jag att jag kan undvika den värsta förruttnelsen och dessutom lämna ett hyfsat snyggt lik till eftervärlden.
Medan mina sparpengar växer sig allt större tänker jag ägna mig åt annat än att planera den där framtiden som känns så himla långt borta. Jag är ju trots allt inte fullvuxen ännu.
Kommentarer
Postat av: Frida
va duktigt av dig, jag borde också ta tag i de där.. är ju trots allt lite äldre än dig och har inte en krona sparat.. haha
Postat av: Frida
Faktum är att jag känner mig väldigt duktig just nu. Haha, 23 är ingen ålder, snäckan. ;)
Trackback
