Mitt liv som Frida

Är nyårsafton årets mest överskattade fest? Blir du alltid besviken för att förväntningarna är lika stora som tillställningen är patetisk och tragisk? Vill du käka hummer, smutta på champagne och svassa runt i det tjusigaste fodralet till klänning som världen någonsin skådat? Hoppas du på så innerligt mycket, men får nöja dig med kräftstjärtar, mousserande jordgubbsvin, jeans och en sliten t-shirt? Är du år efter år alldeles studsig av nyårsbubblande lycka på nyårsaftons morgon för att sedan peta trött med en salt pinne i holidaydippen sekunden efter tolvslaget?

Ryck upp dig. Varför är det en allmän myt att nyårsafton inte ska leva upp till förväntningarna? Vi hade fantastiskt trevligt igår, utan att skämmas det minsta för att folk runtom i Sverige (kanske rent av världen, vad vet jag?) hade strandat likt Kaliforniens valar på fester som var mer avslagna än förra årets halvdruckna Asti Cinzano.

Nej, jag vet att champagne inte är gott, att raketer inte är fascinerande och att silvriga serpentiner inte automatiskt förvandlar en medelmåttig fest till en dundersuccé. Oavsett hur vi firar kommer ju trots allt nästa år påbörjas (i alla fall är det vad man väntar sig, det har ju trots allt blivit en ganska ihållande trend), så varför inte passa på att ha lite roligt också? Det är hela 364 dagar kvar till nästa nyårsfirande, men jag längtar ändå lite tills dess, i alla fall om firandet visar sig vara lika lyckat som igår.

God fortsättning, hur som helst, oavsett hur du valde att fira, hur dåligt du mår i dag eller hur mycket av gårdagen du antingen inte minns eller inte vill minnas.