I valet och kvalet.

Den största beslutsångesten på väldigt länge drabbade mig på bakfyllan i söndags. Vi skulle köpa frukost efter en oerhört lyckad utekväll och hade masat oss in till stan. Jag och Frida ville gärna ha yoggi, så vi tänkte ta en liter snabbt, betala och släpa oss hem med huvudvärk, uttorkning och allmän seghet som främsta sällskap. Sagt och gjort, trodde ni kanske, men icke. Vet ni vilket projekt det är att välja yoghurt? För det första finns det minst fyra olika mejerier, fem olika fetthalter och femtio olika smaker. Hur är det ens möjligt?

Den inte helt förslöade, rationella delen av min hjärna försökte som tur var styra upp det och tänkte "jag vill ha hallonyoggi". Låter väl lätt att bara ta en sådan och avsluta affären? Man kan tro det, men vet ni hur många olika hallonkombinationer det finns? En liten bråkdel av dem är hallon/vanilj, hallon/blåbär, hallon/björnbär och hallon/boysenbär (boysenbär är för övrigt en korsning mellan hallon och björnbär. Innebär det att den lika väl hade kunnat heta hallon/hallon/björnbär?).

En vanlig dag hade det här inte varit ett problem, men med rester av vaniljvodka i blodet och fötter som fortfarande ömmar av för höga klackar är det ett svårare val än pest eller kolera. Istället börjar man snegla på risifruttin, i ett tafatt försök att undkomma yoggivalet. Då inser man att man inte ätit risifrutti sen skridskoåkningen på 90-talet, och att det har hänt minst lika mycket i smakväg där som i yoggivärlden.

Så hur löser man det här då? Man tar skogsbäryoggin och inser att det enda fina med ett införande av planekonomi i Sverige hade varit att man åtminstone inte hade behövt få beslutsångest en vanlig, bakfull söndag. Framför allt för att man antagligen inte hade haft möjligheten att bli bakfull, eller full, från allra första början.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0