Effektlöst experiment och sömnbeteende.
Det gick verkligen inte alls bra att skrämma bort mardrömmarna med sömnbrist. Den enda effekten var en morgontrötthet som var värre än vanligt (och då är det verkligen illa). Som tur är har drömmarna börjat ordna upp sig rättså hyfsat i alla fall, även om de inte är helt borta ännu. Trösten är att jag vet att det kommer bli bra närsomhelst igen.
Just nu fascineras jag över hur pigg jag är under hela dagen efter på tok för lite sömn. I går är ett slående exempel på hur överskattat det är att sova sina åtta timmar. Knappt tre helvarv lyckades jag samla ihop lördag-söndag. Skuttade (nåja) upp ur sängen vid nio i går, körde till jobbet och var helt övertänd hela dagen. Efter det blev det obligatorisk ridning, till och med två hästar, och när jag kom hem jag fortfarande lika toppad, hög på sömnbrist och energi som inte ville ta slut.
Dessvärre varar inte sådan låtsaspigghet för alltid. När jag hade duschat, ätit och varvat ner var det som att gå in i en vägg av trötthet, alla missade timmar kom ifatt mig likt ett flygplan som plötsligt träffade mig i bakhuvuet och benen vek sig nästan omedelbart.
Jag antar att det är smällar man får ta. En positiv effekt av det överaktiva liv jag lever just nu är att jag för en gångs skull är trött på kvällarna. Inte enormt trött så jag somnar när jag lägger huvudet på kudden, men åtminstone inte mörtpigg. Det är så längesen jag kände mig kvällstrött att jag inte ens kommer ihåg när det var. Frågan är om det någonsin inträffat såhär många nätter i rad.
God natt.
