Mitt liv som Frida

Jag hatar att träna på måndagar! Det är visserligen ett bra sätt att komma igång med veckan, få en bra start och så vidare, men eftersom mina lördagar ofta spenderas i sällskap med alkohol är det inte världens bästa träningsdag för min del. Det var ett helt sjukt pass på boxningen i dag, och med citronvodkans rester strömmande i blodkärlen blev det inte direkt lättare. Faktum är att jag kände mig ungefär som jag gjorde i lördags, fast svettigare och helt sjukt mycket mer andfådd.

I dag lovade jag mig själv att aldrig dricka mer, men dessvärre är jag smärtsamt medveten om att mitt minne inte är något vidare. Jag kommer inom kort ångra lördagens bravader på en ny måndagsträning. Den enda trösten, som faktiskt är klenare än mina spaghettiarmar, är att det var värt det. Det var värt att träna för att det känns så fantastiskt bra efteråt och det var värt att stappla hem på världens ömmaste fötter i lördagsnatt.

Tack för en galet rolig 25-årsfest/utgång Sara, och tack för den stenhårda träningen, Jonna. Jag förtjänade det.