Hej tomtegubbar.
Jag har precis lyckats vänja mig vid hösten och insett hur vackert det trots allt är med alla färgskiftningar. Vad händer då? Det börjar snöa och officiellt är det vinter. Helt utan förvarning, trots att snön inte kommit tidigare i år än den brukar göra.
Jag vet inte varför Lund alltid är 10 grader kallare än allt annat eller varför alla vindar tycks vända här. Jag förstår inte hur alla håll kan vara motvind eller hur det kommer sig att man fryser mer nu när man har flyttat längre söder ut. Jag är däremot helt övertygad om att jag kommer överleva vintern. Med bravur.
I dag när de första, pyttepyttesmå, isigt vita flingorna började singla ner från himlen blev jag glad, och mer därtill. Ni vet den där glädjen man kände som barn? Glädje som är sådär innerlig och ren, och lägger sig som bomull runt hjärtat. Jag är övertygad om att den vinterlyckan kommer hålla mig varm ända fram tills krokusarna börjar titta fram. När våren väl är här väntar ett nytt glädjerus.
Visst är det så sjukt nice att bara finnas till ibland?
Jag vet inte varför Lund alltid är 10 grader kallare än allt annat eller varför alla vindar tycks vända här. Jag förstår inte hur alla håll kan vara motvind eller hur det kommer sig att man fryser mer nu när man har flyttat längre söder ut. Jag är däremot helt övertygad om att jag kommer överleva vintern. Med bravur.
I dag när de första, pyttepyttesmå, isigt vita flingorna började singla ner från himlen blev jag glad, och mer därtill. Ni vet den där glädjen man kände som barn? Glädje som är sådär innerlig och ren, och lägger sig som bomull runt hjärtat. Jag är övertygad om att den vinterlyckan kommer hålla mig varm ända fram tills krokusarna börjar titta fram. När våren väl är här väntar ett nytt glädjerus.
Visst är det så sjukt nice att bara finnas till ibland?
Kommentarer
Trackback
