Mitt liv som Frida

Emellanåt drabbas jag av akut hemlängtan. Trots att jag trivs alldeles förträffligt bra i Lund saknar jag ibland hästarna, jobbet, vännerna hemma och allt det som var vardag för lite drygt två månader sedan.

Den här helgen var som penicillin för min hemmalängtande bakterie. I sällskap med brudarna, vin, tacos och många härliga gapskratt firade vi hur underbart bra vi trivs i med varandra. Lördagen avslutades med Winnerbäck-konsert i Kristianstad och det var så oändligt magiskt. Ingenting kan beskriva hans scenkänsla, uppriktiga förvåning över hur omtyckt han är och efter-konsert-ruset som inte riktigt har släppt taget ännu.

Ibland behöver mitt konservativa, icke-föränderliga inre helt enkelt bekräftelse för att hemma finns kvar, och inte flyttar på sig i första taget. Med den vetskapen känns november och Lund lite lättare, och julen ännu närmare.