Mitt liv som Frida

Visst föreställer man sig alltid att hösten ska gå långsamt? Dagarna ska vara långa, molnen mörka och regnet ihållande. Det är redan i stort sett november och det känns inte att höstdrygt. Ja, studiemotivationen ligger i botten just nu, men det har ingenting med årstiden att göra. Jag är dessutom övertygad om att det kommer vända inom väldigt snar framtid.

Faktum är att det är jättemysigt med höst. Alla löv är så oändligt vackra, luften är frisk och klar och visst, det regnar, men jag bryr mig inte. Ingen är mer chockad än jag.

Vad är det som har hänt? Kan det vara så att det är tankarna på julmys som piggar upp i mörkret? Jag tror det. Igår blev det säsongens första lussekatt och julmusik på full volym. Ge mig en meter snö, advent och glögg.